I en konversation jag hade idag så kom det fram att den jag talade med var stolt över att vara från sitt land. Det tycker jag är konstigt.

Jag tycker inte att jag som svensk medborgare behöver känna mig stolt över mitt land. Jag känner inte direkt några behov att höja det till skyarna, för vad är poängen egentligen? Att detta skulle vara ett tabu i Sverige kanske vissa skulle säga, men det har faktiskt inte med flaggvevande nationalister att göra. Det tror jag inte.

Alla har vi olika förutsättningar, beroende på vart i världen vi är födda. I, säg Nordkorea, är kanske inte ärlighet och yttrandefrihet de mest viktiga värden. I USA är yttrandefrihet jätteviktigt, som Anna Anka vänligen har informerat oss alla.

Sverige är ganska neutralt och PC. Det uppskattar jag. Men är jag stolt över att vara svensk? Inte särskilt. För tänk på det, vad finns det för anledning? Att vara stolt över att man slitit röven av sig efter en nio-årig utbildning till kirurg. Att man har gjort musik som är jävligt bra och är stolt. Det om något, är väl saker att vara stolt över. Personliga bedrifter.

Men att vara stolt över en nationalitet? Jag fattar inte.

Å andra sidan, att vara stolt över gemensamma bedrifter gjorda som nation är såklart en helt annan sak. Men hur vanligt är det egentligen? Säg att man är stolt över att vi inte gick med i EMU, om det nu är något man är starkt emot. Var stolt över det. Det är väl folkval som är det enda gemensamma man gör som land egentligen? Annars vadå, vaccinerar sig mot svininfluensan?

Eller?